Året som gått kan beskrivas som förändringarnas år ett år med stora beslut, motgångar, insikt, lycka och band som stärks.

 

Året började med att jag med ångest skulle börja arbeta femskift efter föräldraledigheten men strax före fick jag ett nytt arbete och genast kändes allt så bra. Snart kom det stigande soppapriset att bli ett problem och vi insåg att det är ohållbart att pendla som vi gjorde och vi började så smått inse att vi behövde komma närmre Uppsala och vi började titta lite på hus. Till en början var det väl inte så alvarligt men en dag svängde vi upp på en gårdsplan där vi spontan genast sa att här ska vi bo! Nu började kampen om att drömmen skulle bli verklighet en mycket påfrestande och motig sådan som tärde på oss. Mitt i detta fick vi ytterligare en motighet att hantera men den löste sig av sig själv och har fallit i glömska då det var så himla mycket med allt annat och det var nog bäst så. När det såg som mörkast ut löste sig det med huset och vår lycka var total äntligen lite ljus och glädje bland alla motgångar.

 

På höstkanten började jag alltmer inse att det nya jobbet inte passade mig på grund av flera anledningar och saknaden av mina härliga fresse kollegor växte sig större men även saknaden av att ha ett arbete som jag trivs med. Mattias hittade en annons på AMS som han tyckte jag skulle söka och det gjorde jag, inte för att jag trodde att jag var kvalificerad. Till min förvåning och totala lycka fick jag tjänsten!

 

Jag har kommit till insikt med att man kan förändra sin situation och man ska helt klart göra sig av med energitjuvar de gör en inget gott.

Jag är säker på att med tanke på hur jobbigt detta år hat varit så har bandet mellan mig och Mattias stärkts ytterligare för nu när vi börjar se att de mörka molnen lättar så kan vi busa och ha roligt tillsammns igen då vi inte grubblar och oroar oss så mycket.

Mattias har dessutom varit med om ett julmirakel och fått tillbaka en saknad storebror och det i sin tur har lett till att tjejerna fåttt två "nya" kusiner tack vare vårt uppbrått från Hallstavik.

 

2013 kan omöjligt bli en lika känslomässig bergochdalbana färd och jag hoppas innerligt att drömjobbet blir mitt fasta arbete. Jag drömmer om en semester tillsammans hela familjen som vi kan minnas med glädje som förra årets härliga turer i husvagnen denna sommar är som ett svart töcken mestadels och jag mins knappt om vi överhuvudtaget gjorde något.

 

Nyårslöften då? Jo jag har faktiskt ett så den 7 september ska jag springa tjejmilen i huvudstaden något jag velat göra i flera år nu men inte fått ändan ur.

 

Till slut vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!