Sitter och funderar på om det inte är dags att ta tag i bloggandet igen lusten att vilja blogga har iallafall infunnit sig igen. Just nu händer det mycket i högt tempo här hemma. Skolstart för vå äldsta tjej (när blev hon så stor?), sista året på dagis för vår mellersta och vår yngsta utvecklas i en rasande takt och de första orden börjar knacka på dörren.

Mitt i allt har vi under sommaren haft vårat hus ute till försäljning då ett potentiellt drömhus en dag fanns där på hemnet och sa: Kom och titta på mig! Vilket vi gjorde.

 

Redan när vi svängde upp på uppfarten sa vi högt till varandra "Här vill vi bo!" vi åkte därifrån med känslan att detta SKA vi bara ha. Vi kastade oss in i en budgivning som vi vann och lyckan var total. Nu var det bara den där lilla detaljen med att få vårt hus sålt men det skulle ju gå fort det var vi övertygade om. Veckorna gick men ingen köpare dök upp och till slut så löpte det kontrakt vi skrivit på nya huset ut och allt blev än mer motigt för vad skulle hända nu om vi fick huset sålt men inte hade någonstans att flytta till?

Dessutom kom drömhuset ut på hemnet igen vi som trott att den andra budgivaren helt säkert skulle köpa det, detta var nästan mer plågsamt nu fanns det det där igen men eftersom vi inte hade någon köpare på huset var det ju ingen idé att lägga ett nytt bud, frustrerande i allra högsta grad.

 

I jakten på ett alternativt boende hittade vi ett parhus i Skanska getthot i Alunda okej ja men det såg fint ut på bilderna och tomten slutade mot skogen, inget drömboende men det var väl bättre än lägenhet? Dessutom bara en tillfällig lösning.

Vi smög upp en dag med bilen och spanade in det men åh mamma HJÄLP! Husen står ju på varandra, noll privatliv då grannarna kan se allt man gör och inte gör. Mattias fick en sådan ångestattack att han var tvungen att veva ned fönstret när vi åkte därifrån.

Det passar säkert en hel del människor att bo på det viset men inte oss.

 

Bara en kort stund efter att vi åkt därifrån började det helt plötsligt trilla in bud på vårt hus, äntligen! Till slut stod vi där med en köpare och det var med spänning vi ringde till mäklaren med drömhuset för att höra om ägaren fortfarande var villig att sälja till oss. Hela dagen väntade vi nervöst på besked och på eftermiddagen fick vi beskedet att jodå det ville han. Lycka!

 

Det känns helt underbart att vi nu ska flytta även om det självklart också är med viss sorg vi lämnar vänner och bekanta. Fördelarna är desto fler och det är där vi får fokusera.

 

Vi är nu alltså ägare till ett nytt renoveringsobjekt och tillbaka på ruta ett igen, vi som aldrig mer skulle köpa oss ett objekt. Huff jag hoppas att detta hus inte har lika många spöken i garderoben som det vi lämnar.

Prio ett är iallafall totalrenovering av badrum och avloppstam, fördelen med att redan gått igen en renovering innan är att man vet mer vad man har att vänta sig men fy vad det kostar jag hade helt förträngt att såna världsliga ting som blandare är snordyra.

Den 5 september får vi tillgång till nya huset och redan nu vet vi hur badrummet ska se ut i huvudet så det vi ska göra den 5:e är att måtta upp badrummet och handla hem det material vi behöver. Fix färdigt, kan man ju önska men sen ska ju jobbet göras också och det tar väl lite längre tid men förhoppningsvis har vi ett färdigt badrum i månadsskiftet för då ska vi flytta in.

 

Det känns som livet tagit sig en ny vändning iochmed husköpet och därför funderar jag på om det inte är läge för en ny blogg eller bara byta namn på den jag har. Jag är ju fortfarande vimsigastemamman men vet inte om det är vad jag vill att bloggen ska heta det handlar ju om så mycket mer än mig själv. Det tåls att fundera på.

 

Kram på er och särskild till dig Jannice för du är väl den som kommer se detta först kan jag tro ;-)